Rasfakta 
 
Historik
Achaltekeer är ett orientaliskt fullblod. De härstammar från den turanska hästen som utvecklades under årtusenden på de stora stäpp- och ökenområdena i nuvarande Turkmenistan. Rasen har så länge man vet tillhört turmenska nomadiserade eller halvnomadiserade stammar. Anfäder till achaltekehästen har med säkerhet kunnat dateras till 500 f. Kr. Detta gör den till världens äldsta fullblodshäst, förmodligen den första häst som vi människor började avla selektivt för egenskaper såsom snabbhet och uthållighet. Turkmenerna har använt mycket speciella metoder för att hålla sina hästar. Hingstar rids in vid ca 12 månaders ålder, de tjudras vid sin ägares bostad och bär alltid täcke enligt speciella ritualer - ju äldre häst, desto fler täcken. De får aldrig bli feta utan utfordras med minimalt med mat innehållande högvärdigt protein, vilket gör dem helt fria från överflödigt fett men ger dem marmorhårda muskler och en oöverträffad uthållighet. Dessa hästar skall under långfärder kunna ridas 20 av dygnets 24 timmar. Turkmenerna slår aldrig sina hästar, som är mycket tillgivna sina ägare, om hästen blir upprörd lugnar ägaren sin häst med milda ord.
Exteriör
Achaltekeern är en atletisk aristokrat. De har under århundraden selektivt avlas för snabbhet, uthållighet och styrka. Rasen har ett unikt utseende, dess exteriör, färger och rörelser skiljer sig från andra hästraser. 
Huvud: 
Torrt, rak nosrygg, tunna läppar och näsborrar, ofta saknas pannlugg, ögonen placerade brett isär som hos andra stäpphästar, ögonen är holkade och påminner om rovfågelsögon med sträng blick.
Hals:
Lång, högt ansatt.
Kropp:
Kropp
Passande modeller
- foton saknas -
foton: Halla samt Boyla + varianterna
Vilka modeller passar till achaltekeerhästens udda utseende? Breyer gav 1992 ut "Boyla, the Freedom Horse" #490 discontiued. Det var en "Halla" som gjordes om för att bli achal teke, dessvärre var ändringarna mer till nackdel än fördel - frampartiet och halsen byggdes på, man lade till man och pannlugg. Nåja, modellen gavs ut i en fin buckskin färg och attraherade en del samlare. 
Franklin Mint har två achal tekeer i porslin. Den första ingår i en serie med olika raser.
Idag finns även några resin-modeller. Fara Shimbo, i USA har gjort "Melekush XL", "Marbai" och "Moonshadow Teke". Brigitte Eberl har gjort en stående achal teke och Janice Starr har skapat "Yarka". Det senaste tillskottet av OF modeller är "Khan", skulpterad av Sarah Rose samt Kara-Kush, skulpterad av Andrea Kessler,

 

Brigitte Eberl

Yarka

Khan

 
 
Resinmodellerna ovan är nog de bästa representanterna för rasen, men Breyer har fler modeller som också i OF passar som tekes - och de är förstås desutom en utmärkt grund för remaking. 
Av classicer-fullbloden passar "Kelso", "Swaps" och "Man O'War" bra. Bland Stablematemodellerna gör "Native Dancer" sig utmärkt, även "Thoroughbred Mare" och "Foal" samt "Citation" är användbara. Med lite arbete kan även "Might Tango", "Ginger", "Duchess" och "Black Beauty" (classicer) bli mycket bra achal tekeer, bland Traditionals är "Touch of Class" den mest lämpade. För dig som vill ha större utmaningar kanske "Arabian Stallion/Khemosabi" eller "Man O'War/Traveller".
 

Vad skall man tänka på när man gör om modeller till achal tekeer?

Huvudet:
Huvudet är långt, speciellt jämfört med arabhästar. AT har inget underhudsfett så de är väldigt beniga, även huvudet. Rak profil, ibland nästintill konvex noslinje, och oavsett om du sett något annat i någon bok, så skall de inte ha "dish" som arabhästar.
Hals:
Lång, smal, vackert formad, ibland med antydan till hjorthals, även detta på grund av avsaknaden av överflödigt fett, detta är inget fel hos en AT. Sparsamt med man, ofta saknas pannlugg. Huvud och hals bärs högt.
Skuldra och manke:
Kraftfull och sluttande skuldra, tydligt markerad manke.
Kropp:
De flesta AT är tunna och "herring-gutted". De är smala fram, vilket inte är fel, det är ett karaktäristiskt drag. Kraftfull bakdel, sluttande kors och lågt ansatt svans - som oftast är tunn. AT har flat muskulatur.
Ben:
Raka, med tydligt markerade senor.
Hud och hårrem: 

Rasen har speciellt tunn hud, hårremmen har en metallisk glans - de finns variationer av pälsglans, från "normal" glans (motsvarande andra hästars hårrem), och sedan två "grader" av ytterligare glans. Pearl acrylfärger fångar glansen rätt så bra, medan metallsprayfärger inte fungerar lika bra.